Rörhinna (Ulva intestinalis) är en ettårig grönalg som växer på grunt vatten, eftersom den vill ha mycket ljus. Den innehåller fibrer, kolhydrater och protein samt är rik på mineraler och vitaminer. I vår del av Östersjön är rörhinna den alg som är mest lämpad för odling, då den är väl anpassad till den lägre salthalten här. Växtperioden är cirka sex månader, från vår till höst.
Kivik Tång har lyckats väl med att få bitar av rörhinna att växa till i våra odlingsramar - vegetativ (asexuell) förökning. Den utvecklas snabbt och kan skördas flera gånger under säsongen. En del av utmaningen vid odling av rörhinna är att få den att växa på ett underlag där den sedan kan övervintra, som den ”vilda” algen gör i hällkar och på stenar i vattenbrynet. Även om den är ettårig, kommer ofta en ny generation att växa från släppta sporer på samma ställe - naturlig (sexuell) förökning.
På västkusten förökar man en artfrände till rörhinna, havssallat (Ulva lactuca/fenestra), på rep. I akvarier får sporer sätta sig på linor för vidare odling ute i havet. På Marint centrum i Simrishamn testar Projekt Tångkusten liknande metoder. Visionen är att få till en odling med återkommande rörhinna, att årets rörhinna ger upphov till nästa års och så vidare. Kivik Tång vill gärna åstadkomma detta under odlingssäsongen 2026.
Hösten 2025 påbörjade vi försök med att i labb få rörhinnan att släppa sporer. Sporer som i nästa fas ska sätta sig på linor. Linor som sedan placeras mellan bojar i havet där algen under sommaren får växa sig stor fram till skörd. Av Projekt Tångkusten fick vi lära oss hur de olika stegen går till. Tanken är att labbandet ska fortsätta hemma i Kivik under vintern och att vi till våren ska ha preparerade linor färdiga att lägga ut vid odlingsplatsen i Soldalen.
”Havets tryffel” är ett sätt att beskriva rörhinnans smak. Bibliotek innehåller recept på hur du kan använda algen i din matlagning. Att till exempel fritera den lyfter upplevelsen. I Arkiv finns Beatrice Perssons kandidatuppsats ”En undersökning av potentiellt odlingsbara makroalger i Hanöbukten, Östersjön” som PDF. Läs och fundera på hur vi kan lära av hennes resultat.